You can't beat me I'm a rockstar
Okej igår va kvällen sådär lite halvtorr.
Vi bestämde oss för att dra till Altona, där det dock var rocktema. Hmmm. em ville följa med oss? Inte en jävel.
Men men! Vårt preparty bestod av Guitar Hero hemma hos Linn. Jag och Linn då alltså, med Mattihas som publik.
Vi drog ner till Altona lagom tid. Pissakallt var de ute.
Inte så mycket folk men vi möte Chrisse på väg in och det såg lite lovande ut. På dansgolvet var Appé och co. YEEEAH tänkte vi. Men de blev faktiskt inte så mycket mer liv. Hur kul är det egentligen att dansa till hårdrock en hel kväll. LAGOM. De va inte askul men inte så jättekul heller.
Jag har iaf lärt mig att jag fortfarande måste passa mig för en viss stalker.
Men anyway. När jag kom hem. Var det heeeelt mörk i huset. de va ju natt lixom daaaa. Men så när jag satt i köket och tog av mig skorna började jag tänka på spöken å sånt. don't ask why. Jag brukar kolla på Det okända, ni vet programmet där folk ser vita skepnader och hör konstiga saker. Usch tänkte jag och skyndade på med snörningarna. Jag nästan springer runt hörnan och AAAAAAAAAAAAAAHHHHH! !! ! ! ! Tvärstop framför en vit vålnad mitt på golvet. Där står min morfar i HELVIT pyjamas. Jag skriker, han skriker. Det var typ de värsta jag vatt med om i år. buuuuhuuuu
Det är inte många iaf som kan sätta att de spelat med Ted Nuget på sitt CV!
Visste ni att man i genomsnitt tittar på tv 8 år av sitt liv. Jag tänkte på det, stängde av tv:n och satte mig vid datan istället.
Nu ska jag handla på ICA med brudarna jag kallar mamma och storasyster.
LÄÄÄTER! !!
Nu snöar de fett mycket hääär!
hahahahahhahahahahaahahahHA..jag hade blivit RÄÄDD asså